klockan 5 for han, min omar. grät ett bra tag, grät inte för att 17 dagar är länge grät för att jag inte kommer få vakna upp brevid han, inte somna med han, inte få se han ingen kram.. inget. ingen som ringer mig direkt efter jobbet och frågar när jag kommer.  fan va jag älskar dig omar. efter ´snart 1år som vänner ooch 7 månader tillsamans har vi umgåtts varje dag men endå är det sähär svårt.

vi ses i bosnien om 17 dagar <3