När det börjar bli kallt och eländigt så saknar man det man en gång hade. altså i mitt fall rosie. allt vatten i hagen som frös alla hinkar man fyllde med varm vatten man halka ramla slog sig det var för hårt i backen för att ens kunna rida vissa dagar det var mörkt så man skrek sånger i skogen haha för att skrämma alla djuren. Vi i stallet hade som tradition att varje julaftons morgon rida ut tillsamans på den snöigaste åkern och ba galoppera, det va så härligt bara släppa hästarna och känna den sjukt kalla vinden piska mot ens ansikte. och veckan innan hade vi pyntat våra egna hästars boxar med allt från glitter till peparkakor ( som man sen hittade i boxen :P )

Bilderna är från 2006 på julaftonsmorgonen när jag och marika red ut för de andra kunde inte just då. vi klädde ut oss och hästarna haha marika va ängel med vita ridbyxor och ett lakan som ett släp på hennes hästs rumpa. jag ser sjukt tjock ut på bilden det var för att jag hade scooter överall under haha!

Jag älskar dig roise och saknar dig varenda dag. alla våra år tillsamans är dom bästa åren i mitt liv. och när jag ser dig känner jag bara ren jävla kärlek precis som jag gjorde från den dagen du blev min. Du är den finaste ponnyn med värdens bästa personlighet. ingen häst kommer någonsin kunna leva upp till din nivå. Känns så konstigt att du inte är min mer, jag trodde helt seriöst till 100% att jag skulle ha dig för resten av ditt liv.