Tänk att hela ens liv får plats i kartonger. Hemskt igentligen, allt från dagböcker när man man 9, barbie dockor, leksaks hästar med tillhörande hinder samt kläder jag hade på mig som liten. Och nu även saker från mitt "vuxna liv" . Rensade mina saker idag för att solla bort saker som är onödiga. Sollade bort den röda lådan.. Massa hästsaker som man bara blir ledsen av, bilder på glada dagar hittades prydligt upplagda i album. Vad gör man ? vad gör man när man inser att man måste "box it up" and move on..? Packa sina skaker, ett tomt rum som nu är rivet, skolan slutar snart, inget "hem" att komma hem till mer. Drar en jävligt djup suck och tänker sånt är livet ?

Av allt svårt kommer det något bra , what doesnt kills you makes you stronger? Vet inte faktist.. har lidit nu i 1.3 månader och inte nog med det så kommer man inte in på universitetet vad ska man göra då? komvux? eget företag? vad vill jag ens?! Vill ju igentligen ligga på en strand och chilla med en massa shopping och dricka en kall jordgubbs drink men det är ju som sagt drömmande. Det känns i själen när man inte har något kvar av det man en gång hade, det som en gång va ens allt, ens grud att stå på.

Well, life goes on right?...who the fuck knows.